Första försöket

Idag var det dags för Mindra att få prov sitta i sin rullstol. Hon blev förflyttat i liften som dom har på sjukhuset till rullstolen och allt gick ju så himla bra. 
Jag var lite orolig innan för jag trodde absolut att hon skulle tycka det var obehagligt eller iallafall kanske få ont när man lyfter upp henne ur sängen för at få henne i rullstolen. Men hon sa inte ett ljud det var verkligen helt magiskt att se. 
Mindra ska sitta 3 gånger per dag i rullstolen för att mobilisera sittande och för att få igång kroppen.
 
Mindras första försök att vara sittandes i rullstolen.
 
 

En magisk dag på alla sätt

Mindra är den starkaste tjejen jag känner
 
Idag har det varit en riktigt bra dag på alla sätt. Mindra kom ju till Iva klockan 20 igår kväll. Så jag satt hos henne till 23 sedan gick jag ner på avdelningen och la mg. Så man fick lite sömn iallafall. Det var ju lite otäckt att sova när inte Mindra var hos mig men det gick ändå bra för jag visste ju att hon var i goda händr på Iva under natten. Så jag sa till dom att om hon vaknar under natten eller att dom skulle ta bort respiratorn så skulle dom ringa mig direkt för jag ville vara med när hon vaknar. Så hon inte skulle känna sig så ensam.  Men dom ringde inte på hela natten och jag fick sova och vila ut. Jag vaknade en massa under natten men jag fick ju ligga i sängen under täcket iallfall. Så jag ställde klockan på 06 och gjorde mig i ordning och gick upp på Iva direkt jag var klar.
När jag kom upp så hade dom inte tagit bort respiratorn på henne och hon hade sovit till och från hela natten. Hon var så himla trött efter operationen och sövningen. Jag tyckte det var bra att hon fick sova. 
Men vid 9 så tog dom bort respiratorn och allt gick så himla bra och personalen var chockad över hur lätt det gick att ta bort den på henne. Hon sa inte ett ljud utan bara somande om när den var borta. När man tog bort respiratorn så fick hon en grimma med syrgas en stund.
Mindra skötte sig exemplariskt på Iva så vi fick åka ner till avdelningen vid 15. Det var jätte skönt och allt denna dag har gått så himla bra att man verkligen inte kan beskriva det med ord. 
Jag är hittills överlycklig och hoppas verkligen att det får fortsätta så här. Mindra har inte mycket vaken tid men när hon är vaken så verkar hon iallafall inte ha ont och det är det viktigaste just nu. Att få henne smärtfri och det är hon verkligen.
HON ÄR EN FIGHTER 100 %
 
 
Mindra med respiratorn i munnen
 
 
Mindra med syrgasen
 
 
Mindra på avdelningen 
 
 
 
 
 
 

The Diary

Denna blogg handlar om ett annorlunda familjeliv.

RSS 2.0