Tredje dagen i Mindras liv

Idag har Mindras huvud minskat kratigt pga den inopererade sjunten. Läkarna var lite rädda för att hennes buk skulle bli överbelasad, men det har den inte blivit. Den har snarare tagit upp vätskan mycket bättre än vad man tidigare trott. Så i dag när vi pratade med neurokirurgen så sa han att det har gått väldigt bra allt man gjort hitills och att man redan planerar för flytt till Sunderbyns sjukhus i Luleå om en vecka. Den förflyttningen kommer för Mindras del att bli med helikopter, vi får åka bil dit. Sen blir det väl en eller ett par veckor i Synderbyn innan hemfärd. Vi skall sedan på återbesök till Umeå för ny magnetröntgen om ca 2 månader. Där skall man titta på de förändringar som skett sen födseln. Man skall även ställa in sjunten så att den anpassas till rätt tryck i huvudet. läkaren pratade om att man ville ha ca 3 cm vätska i huvudet för att hjärnan skall kunna få mer plats att utvecklas.

Idag har Mindra öppnat sina ögon för första gången. Den känslan var obeskrivlig att få se sitt barns ögon. Bara stå där mitt emot henne och förklara att man är hennes mamma. Det värmde i hela kroppen.

 

Mindra öppnar sina ögonen för första gången

 

Hon håller också på att lära sig att suga på napp man gör allt för att lära henne att suga så hon ska kunna amma sen när det blir dags, än så får hon nöja sig med sondmatning. Det första leendet kom idag och det var en obeskrivlig känsla att se sitt barns första leende när man inte ens trodde att hon skulle klara sig.

Minton ,Björn ,Ing-marie och Tappi har varit på Leos lekland och lekt i dag. Dom hade haft det jätte bra.

 

Pappa Björn och Minton hoppar studsmatta ihop

 

 

 

 

 

Stenen

Jag drar efter lättnadens suck och känner att stenen i mitt bröst
håller på att lossna.
Den finns kvar men sitter lösare nu än tidigare.
Men jag vågar inte släppa på den helt.
 
Bildresultat för sten

Andra dagen i Mindras liv

Idag har det inte hänt så mycket läkarna har varit oroliga hur vätskan i buken ska försvinna för Mindras mage var jätte sväld.

Hon hade inte kissat på ett dygn så då tog man ett ultraljud för att se att allt stod rätt till.Dom kollade på njurarna och urinblåsan och det var 20 ml i urinblåsan vilket ansågs som jätte mycket.Då satte dom in en kateter för att tömma henne på urin.Men dom hann bara sätta dit den så kissade hon själv. Tryckt hade nog blivit för stort att hon inte klarade av att kissa själv.

Vi fick prata med neurologen idag och fått reda på att magnetröntgen på Mindras huvud visade sig var mycket bättre än vad dom tidigare trott. Den missbildning (saknaden av strukturer) som fanns på magnetsröntgen i december då Mindra låg i min mage nu är borta. Strukturer finns men hjärnan är kraftigt ihop tryckt. Det man gör nu är att dränera huvudet på vätska i ganska rask takt för att huvud ska kunna minska i storlek. Man säger att man får ta en dag i taget men att allt ser bättre ut än vad man först hade trott. Ev men (konsekvenser) får man se efter hand, nu är det bara att minska vätskan i huvudet som är det mest aktuella. Annars mår Mindra bra, äter (via sond).

Idag har jag även fått hålla i henne i min famn det var jätte mysigt men väldig nervöst för hon har ju slangar som man måste vara rädd om för att inte klämma dom. Hon sov hela tiden i min famn och det blev verkligen varmt när hon låg där jag trodde att jag skulle somna för det var så  jätte mysigt att komma henne så nära. Att ha sitt eget barn i famnen och bara känna alla dofter och värmen var underbar jag satt bara och njöt av situationen så himla glad över att allt gått så bra.