Att anpassa sig till det nya

Idag har Mindra arit opererad i ryggen i 8 veckor och det har verkligen gått jätte bra. Men efter att vi slutat med smärtlindringen så har vårat och hennes liv inte alls varit roligt. 
Hon är tilllbaka till precis som hon var innan operationen och tårarna blandas med en otrolig frustration från henne. Vi gör verkligen allt för att hon ska kunna slappna av men hon bir verkligen som ett helt annat barn under dessa episoder. Hon biter i allt som kommer i henne väg och och hon river , grinar och lever djävul på ren svenska. Hon sover ju fruktansvärt dåligt på dag tid. 
Inget man gör kan lugna henne och hon visar klart och tydligt att hon inte alls mår bra. Så jag tog kontakt med sjukvården igår för att kunna få hjälp. För precis så som Mindra mår nu så var det för henne innan operationen. Så jag fick kontakt med hennes läkare som direkt bokade in en tid för att titta på hennes rygg. Så idag var vi där och undersökte henne men det var inga konstigheter som han kunde se. Utan allt såg bra ut på prover och hur ryggen hade läkt. 
Men han trodde snarare att det kunde vara en period för Mindra att kunna anpassa sig till den nya raka ryggen som hon faktiskt nu har fått. Det är ju en helt annan Mindra nu än innan operationen. 
Nu måste hon ha hjälp att vända sig det har hon ju aldirg behövt innan. Hon kan inte heller sätta sig upp eller vika sig som en fällkniv. Så det är mycket som hon inte kan göra eller som hon var van vid att göra innan operationen. 
Så läkaren förlängde hennes smärtlindrig i 3 veckor så skulle han höra sig efter det.
 
Mindra på sjukhuset 
 
 

En riktig vinter

Vi har blivit med skoter i helgen. Detta är första året som vi bor i Bullmark som det faktiskt är riktig vinter. Då har vi bott här i fyra år. Så vi bestämde oss för att skaffa en skoter så vi kommer ut i naturen och kan åka ut och grilla.





Resan till Holland

Jag blir ofta tillfrågad om hur det är att leva med
ett handikappat barn – att jag borde hjälpa dem
som inte delar denna unika erfarenhet så att de kan
förstå och föreställa sig hur det känns.
Så här är det:

Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till
Italien. Du köper guide-böcker och gör upp underbara planer
Colosseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig.
Du lär dig några användbara fraser på italienska
Allt är mycket spännande.
Efter några månader av spänd förväntan är det äntligen dags
Du packar dina väskor och så far du iväg.
Flera timmar senare landar planet.
Flygvärdinnan kommer in och säger :"
Välkommen till Holland"

"Holland"!?!, ropar du. "Vad menar ni med Holland?
Jag har beställt en resa till Italien!
Det är dit jag ska, i hela mitt liv har jag drömt om
att komma till Italien"
Men flygresan har ändrats, de har landat i Holland
och där måste du vara kvar. Det viktiga är att
de inte fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full
av pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda.
Så du måste gå ut och köpa nya guide-böcker,
och lära dig ett nytt språk. Och du kommer
att möta helt nya människor som du aldrig
skulle ha mött annars.
Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare
än i Italien och det är inte så tjusigt
Men när du har varit där ett tag och återhämtat dig
så ser du dig omkring……och börjar lägga märke
till att Holland har väderkvarnar …och att Holland
har tulpaner…och i Holland finns till och med
målningar av Rembrandt.
Men alla du känner är upptagna med att resa
till och från Italien…och de talar vitt och brett om hur
underbart de hade där. Och resten av ditt liv kommer
du att säga "Ja, det var dit jag skulle ha rest. Det
det jag hade planerat"
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig någonsin att
försvinna……därför att förlusten av den drömmen
är en mycket betydelsefull förlust.
Men…..om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte
kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och
njuta av allt det sällsamma och det underbara……….med Holland.


The Diary

Denna blogg handlar om ett annorlunda familjeliv.

RSS 2.0